Därför fritog vi kaninerna

Natten till i söndags tog jag mig, tillsammans med fem vänner, in i en kaninfarm utanför Uppsala. Vi räddade 21 kaniner från livet i burarna och förde dem till nya kärleksfulla hem. Aktionen skedde helt öppet och vi lämnade efter oss ett brev till farmägaren, med våra namn.

Vi gjorde detta för att kaninerna på kaninfarmarna lever i trånga, kala burar utan möjlighet till någon form av stimulans. Hygienen var usel, kaninerna stog i flera centimeter tjocka lager av sin egen avföring. En kanin hade en allvarlig ögoninfektion. Vi gjorde aktionen för att rädda några av kaninerna och för att protestera mot att de utnyttjas i ekonomiska syften.

Behandlingen av djuren rimmar inte väl med djurskyddslagens paragrafter om att skydda djuren från "onödigt lidande" och att ge dem möjlighet att "bete sig naturligt". Därför tänker vi också polisanmäla kaninfarmaren för brott mot djurskyddslagen.

Kaninfarmaren har hävdat att kaninerna kanske inte kommer att överleva, på grund av foderomställningen och miljöombytet. Det är inte sant. Kaninerna kommer under en övergångsperiod att få samma foder som på farmen, för att deras magar ska klara av det. Tidigare fritagningar visar också att kaninerna visst klarar miljöombyten, bara de ges tid att anpassa sig till sin nya miljö.

Vi anser att vi genom den här aktionen snarare har följt djurskyddslagen, än begått ett brott.

Johan Jaatinen
medlem i djurrättsgruppen "Olydiga Djur"

Denna insändaren var inne i DN och SvD tisdagen den 19:e mars och i Metros Göteborgsupplaga onsdagen den 20:e mars.