Släpp ut hönorna! - om de modifierade burarna

Strax innan påsk fick hönorna en skenbar present av jordbruksverket. Mitt under den mer eller mindre årliga hönsdebatten, meddelade jordbruksverket att de nu skulle gå ut hårdare mot buräggsproducenterna. De buräggsproducenter som inte ställde om till mer djurvänliga system skulle beläggas med vite. Nu, 14 år efter Astrid Lindgren-lagens införande, skulle det äntligen vara slut med daltandet.

Men hur stor förändring innebär det här egentligen för hönorna? 1988, när den nya djurskyddslagen antogs, hette det att hönorna skulle ut ur burarna. Det skulle inte vara lagligt att hålla hönor i bur längre. Efter en övergångsperiod på 10 år skulle alla burar vara borta.

1997 hade fortfarande inget hänt. Hönsägarna vägrade fortfarande att ställa om. Så vad gjorde då regeringen och jordbruksverket? Gick de hårdare åt äggproducenterna? Nej. Istället revs beslutet från 1988 upp. Istället för att förbjuda burhållning av hönor, skulle det bli tillåtet att hålla hönor i bur, bara burarna innehåller sittpinne, rede och sandbad. Och möjlighet till dispens infördes, för att inte oroa äggproducenterna för mycket. De dispenser som nu alltså håller på att löpa ut.

Att riksdagen gick med på denna lagändring var anmärkningsvärt. Anmärkningsvärt med tanke på att det redan då fanns mycket forskning som visade att det är omöjligt att förena någon som helst burhållning av hönor med paragrafen i djurskyddslagen om att djuren ska få "bete sig naturligt". Några exempel:

På ett för litet utrymme har hönor svårt att upprätthålla den rangordning som är viktig för deras välmående. I de vanligaste svenska modifierade burarna är ytan så liten som ett A4-ark per höna.

Hönorna har överhuvudtaget ingen möjlighet att röra sig fritt och flaxa med vingarna.

De har ingen möjlighet att sprätta och söka efter föda.

När hönorna ska värpa vill de göra det på en undanskymd plats. Det går inte i burarna.

I Schweiz forskades det kring modifierade burar redan på 80-talet, och alla modifierade burar som togs fram underkändes av djurskyddsskälen ovan. Sedan 1992 finns det heller inte en enda höna i bur i Schweiz. Även den erkände holländske hönsforskaren Harry Blokhuis forskargrupp konstaterade 1984 att en djurvänlig burhållning av hönor är omöjlig. En uppfattning som Blokhuis även framfört inför svenska etologer och hönsforskare, vid ett hönsseminaium i Skara för ett par år sedan.

Detta tycker man borde vara tillräckligt för att ge upp tankarna om en burhållning av hönor som är förenlig med djurskyddslagen. Men trots detta så har under de senaste åren omfattande forskning kring modifierade burar ägt rum i Sverige. Forskning som fortfarande pågår.

De modifierade burarna - som alltså innehåller sittpinne, rede och sandbad - har många brister, förutom de grundläggande brister som nämnts ovan. Exempelvis så används sandbadet nästan inte alls. Varför? Jo, för att hönor är sociala djur som vill göra saker samtidigt. Men sandbadet rymmer bara en höna åt gången.

Varken värpredena eller sittpinnarna används heller i särskilt stor utsträckning. Sittpinnarna är för korta för att alla hönor ska rymmas samtidigt. Nätgolvet i burarna sluttar, vilket orsakar defekter på fötter och klor. Hönorna är fortfarande så understimulerade att de hackar på varandra och plockar varandras fjädrar.

När jordbruksverket i slutet av 2000 skulle godkänna den s.k. "trivselburen" för hönor, underkände en majoritet av remissinstanserna buren (bl.a. experter på veterinärmedicin och djurs beteende). Trots detta godkände jordbruksverket buren, vilket bland annat ledde till att de JO-anmäldes av Förbundet Djurens Rätt. Men buren är fortfarande godkänd, och blir allt vanligare.

I dag sitter ca 500 000 hönor inspärrade i modifierade burar, medan 3 miljoner hönor sitter kvar i de gamla burarna. Ungefär 2 miljoner hönor är "frigående", vilket är bättre än att sitta i bur, men ändå inte tillräckligt bra eftersom behandlingen av dem fortfarande är industriell, och de fortfarande transporteras under stressiga förhållanden till slakt. Endast 3 procent av hönorna - att jämföra med 17 procent i Storbritannien - kommer från KRAV-gårdar, där de har möjlighet att gå ut.

Mycket finns alltså kvar att göra när det gäller hönornas situation i Sverige. Men det viktigaste just nu är att riksdagen river upp beslutet från 1997 om att tillåta några som helst former av hönsburar. Ett sådant beslut fattades så sent som för några månader sedan i Tyskland.

Här i Sverige vill politikerna och myndigheterna gärna ge sken av att vara hårda mot buräggsproducenterna. Inte minst när det är val snart. Men för hönorna är skillnaden inte stor. I själva verket är den omställning till modifierade burar, som nu pågår, ett stort svek mot Astrid Lindgren, alla djurvänner, och inte minst hönorna.

Källor: Förbundet Djurens Rätt, Sveriges Djurskyddsföreningars riksförbund