Äggindustrin har för länge sedan slutat bry sig om hur hönorna mår. Detta blir tydligt om man granskar den pågående aveln, som ur hönornas synvinkel är förfärlig. Hönorna avlas för att värpa så många och så stora ägg som möjligt, med så liten foderåtgång som möjligt och på så lite tid som möjligt. Många hönseriers intensiva belysning manipulerar dessutom hönorna till att värpa ännu mer. Om man jämför dagens moderna värphönsraser med den "ursprungliga" djungelhönan som hönorna härstammar ifrån, så värper hönorna ägg i en takt som är över tjugo gånger snabbare än vad som skulle vara det naturliga. Och ingenting tyder på att äggindustrin någonsin kommer att bli nöjd med hönornas värptakt. Detta påverkar givetvis hönornas hälsa negativt. Sjukdomar i de äggproducerande organen, som äggledarinflammationer, är vanliga. Skador i kloaken är vanligt, som ofta också leder till att andra hönor börjar hacka i såret. I en nyligen publicerad avhandling från SLU konstateras att den snabba värptakten har lett till att hönorna idag inte har tillräckligt med resurser att hantera stress. Detta är bara några exempel. Dagens äggindustri är i praktiken oförenlig med djurskyddslagens paragrafer om att djur "ska skyddas mot onödigt lidande och sjukdom" (§2) och att de ska ges "möjlighet att bete sig naturligt" (§4).

Vi menar att vi inte bara passivt kan titta på när detta pågår. Vi menar också att det inte räcker med att protestera och försöka påverka konsumenter och politiker. Det är nödvändigt att aktivt ingripa till hönornas förmån, och stoppa det djurförtryck som pågår.

Vissa kommer att kalla vårt agerande för odemokratiskt. Vi vill då ställa frågan om dagens djurhållning är demokratisk. Är det demokratiska beslut som har lett fram till att hönorna idag värper ägg i en helt onaturlig takt? Är det demokratiska beslut som har gjort att miljontals hönor sitter i trånga burar? Svaret är nej. Dessa beslut har fattats av djurindustrin, med ett enda syfte: att tjäna så mycket pengar som möjligt. Vi menar att dagens äggproduktion är en logisk konsekvens av det ekonomiska system som vi lever i, där företagen till varje pris vill maximera sina vinster.

Men vi kan göra oss av med djurindustrin om vi vill. Vi kan skapa en värld där djur respekteras som de kännande individer de är. Vi behöver inte längre äta kött, mjölk och ägg för att överleva. Det går utmärkt att leva vegetariskt. Så länge djur behandlas som varor menar vi också att detta är en etisk nödvändighet.

Med vårt agerande hoppas vi, förutom vårt huvudsyfte att minska hönornas lidande, kunna belysa djurförtrycket i äggindustrin och inspirera andra att göra något för djuren. Vi är beredda att ta eventuella rättsliga konsekvenser av vårt agerande. Djurens situation är för oss en så viktig fråga att vi är beredda att sitta i fängelse för det vi tror på - vårt lidande är ändå oerhört litet i jämförelse med djurens. Samtidigt kommer vi hela tiden att hävda att vi har gjort rätt och att det inte är vi, utan djurindustrin som bör ställas inför rätta, för sitt systematiska förtryck av djuren.




.

.