Det handlar inte bara om hönor. På flera olika områden har djuren avlats till att producera mat till oss människor i helt onaturliga proportioner. Detta är en konsekvens av det ekonomiska system vi lever i, kapitalismen.

De senaste åren har vi sett ett uppsving vad gäller djurrättsfrågorna i media. Frågorna tas på större allvar än tidigare - i alla fall i retoriken - vilket t.ex. tar sig uttryck i att vi kan ha på gång ett förbud mot minkfarmar, det kommer troligen att inrättas en djurskyddsmyndighet, och fall av djurplågeri leder oftare till rättsprocesser jämfört med tidigare.

Trots detta menar vi att det fortfarande huvudsakligen går åt fel håll när det gäller djurens faktiska situation. Det mest slående exemplet på detta är djuraveln. Där är det mer tydligt än någonsin att det i första hand är pengarna som styr, alla djurskyddshänsyn kommer i andra hand.

Per Jensen, professor i etologi vid SLU, menar att vi idag inte tar vårt ansvar för att djuren ska ha det bra. Den avel som pågår leder till bieffekter på djurens beteenden och förmåga att hantera stress.

För att få en uppfattning om vad det handlar om kan vi titta på några siffror, som TV4:s Kalla fakta sammanställt:

1960 producerade en mjölkko 3048 liter mjölk per år. År 2000 hade detta mer än fördubblats, till 7601 liter/år.

Korna har påverkats bl.a. så att deras avföring inte längre är i form av "komockor", utan flytande. Detta har bl.a. lett till att 90 procent av korna har klövproblem p.g.a. frätskador eller inflammationer.

1960 tog det 63 dagar för en broilerkyckling att uppnå slaktvikten. År 2000 hade tiden minskat till 35 dagar. Charlotte Berg, forskare och veterinär vid SLU, har studerat hur detta påverkat kycklingarna. Hon upptäckte att 63,5 procent av kycklingarna hade fysiska defekter. 14,8 procent hade allvarliga fysiska defekter och svårt att röra sig. Då det varje år i Sverige dödas 65 miljoner kycklingar, innebär detta lidande för åtskilliga miljoner kycklingar per år.

Kycklingaveln sker idag helt utanför svensk kontroll. Två multinationella företag står för hela västvärldens avelsdjur. Detta om något torde slå hål på alla uppfattningar om att svensk djurhållning skulle vara så mycket bättre än annan.

1960 växte en gris med 650 gram/dygn. År 2000 hade takten ökat till 1050 gram/dygn. Det finns också en risk för att svinaveln, precis som mycket annan avel, ska flytta utomlands. Peter Rasztar, VD för Swedish Meats, säger att "Det gäller för mat som för mobiltelefoner, att den ska produceras där man är bäst på det." Han likställer alltså kännande individer med mobiltelefoner.

I snitt producerar varje djur dubbelt så mycket ägg, kött och mjölk idag (2000) jämfört med 1960. Enligt Per Jensen har samtidigt en rad sjukdomar ökat.

- Jag tror att i många fall har vi passerat viktiga biologiska gränser, säger Per Jensen. Maten är orimligt billig med tanke på vem som får betala priset för så billig mat.

Vi menar att den groteska djuravel som pågår är en direkt följd av att djurindustrin fungerar enligt samma kapitalistiska principer som alla andra industrier i vårt samhälle. Det handlar om att tjäna så mycket pengar som möjligt. Vi tror inte att detta problem går att komma åt genom bättre lagstiftning eller en djurskyddsmyndighet. Vi måste byta ut det ekonomiska systemet mot ett där människor, djur och natur sätts i första hand, inte vinstintressen.

I väntan på detta är det enda moraliskt riktiga att vara vegan, och att bekämpa djurindustrin.

Källa: TV4:s Kalla fakta, reportage av Sven Bergman och Joachim Dyfvermark