27/4 16:30
Klockan är 16:30. Alingsås polisstation. Jag är anhållen,
sitter i en cell. Det känns OK. I morgon ska åklagaren
bestämma sig för om han vill att vi ska bli häktade. Jag
hoppas vi slipper. Annars missar jag körresan i helgen.
Jag hade ett himla flyt idag. Kom hem och sov mellan 7 och 9,
ringde till TT och GP (GP hade skrivit en trist liten notis), kollade in
vår hemsida, åt frukost. Klockan 12 blev jag intervjuad av GT. Klockan 13
skulle vi haft informationsmöte på Brunnsparken, men jag hann bara
prata
lite med dem som slutit upp innan två civilklädda, ungdomsaktiga poliser kom
och hämtade mig till förhör. De var väldigt pålästa om
Räddningstjänsten och en hade gått i Ida-Lovisas klass. De försökte
säkert få ut information
för högre ort, men jag tyckte ändå att det var trevligt att prata med dem. Jag
SMS:ade Ida-Lovisa, sedan verkar min mobil ha gått sönder.
Jag trodde jag skulle bli förhörd och släppt på
Göteborgs polisstation, men efter ett tag blev jag körd till Alingsås istället. Jag
blev förhörd av en kriminalinspektör och sedan anhållen. Som anhållen med
restriktioner får man inte ha någonting annat än kläder - inte ens klocka -
men jag har fått veganmat utan problem och papper och penna. Nu ska jag vila
lite.
27/4 KVÄLL
Jag har just tryckt på en knapp för att gå på toa, men
inget händer. De två ungdomspoliserna var roliga. De hade inte förstått
att det var en öppen aktion, så medan jag blev intervjuad av GT hade de
varit hemma hos oss och tänkt gripa mig. Fast de hade inte talat om
för
Rønnaug att de var poliser! Så hon hade undrat vilka de var för typer. De bad
att jag skulle hälsa henne och be om ursäkt och säga att om hon tyckte
det var en knepig situation, så tyckte de det också. :-) Överhuvudtaget var
de väldigt trevliga typer. En hade varit vegetarian och aktiv i Agenda
21 och hade en kompis som var aktiv i Rättvisepartiet. Det var han som
hade
gått i samma klass som Ida-Lovisa också. Han blev glad av att höra att
Ida-Lovisa kommit in på en konstskola i Bohuslän. Jag berättade att hon hade
en hemsida med sin konst, hem.passagen.se/idalovisa (eller om det var
ida-lovisa). Han blev jätteglad och skrev upp den. Jag tänkte att tänk om
han faktiskt har ett genuint intresse av vad vi pratar om. Den ultimate
"kompis-polisen" måste givetvis vara en som är ett med sin roll.
Jag associerar till när jag träffade McDonald's
miljöchef
- har glömt vad han heter - som på fullt allvar sade "Vi säljer inte
hamburgare, vi jobbar för en bättre värld" och verkligen såg ut att tro
på det. Det var i Umeå 1998, när McDonald's skulle etablera sig i stan
och det hade
varit en aktion mot dem med rödfärg som hällts ut. Demonstrationer
med främst gymnasieungdomar hade samlat hundratals deltagare. Jag minns
att jag var talare på en av dem. McDonald's presschef och miljöchef
såg sig nödgade att resa upp från Stockholm för att gå i dialog med radikala
ungdomsorganisationer och förklara att de bara var världsförbättrare. Jag
och min vän Björn träffade dem som representanter för
Grön ungdom. Jag är anhållen med fulla (?) restriktioner, "tre V
och tre H", vilket innebär att jag inte får ringa telefonsamtal eller träffa
andra fångar - jag vet att Hanna och Daniel sitter här någonstans - eller
läsa dagstidningar. Anledningen är - formellt - att jag kan
försöka börja ljuga eller förskingra bevismaterial om jag får ha kontakt med
omvärlden. I vårt fall är ju detta löjligt, vi är ju öppna med vad vi har
gjort och har inte för avsikt att smita. Man kan spekulera i om en
bakomliggande anledning är att vi ska knäckas psykiskt och känna "the force of
the state". Fast polisstationeni Alingsås är inte direkt som
Hall-anstalten
eller något annat beryktat "hårt" ställe. Poliserna här
känns mysiga och trevliga, mestadels av den äldre "konstapel"-sorten. Det är
lite småstadskänsla över det.
Ungdomspolisen sade att det är viktigt att inte dra alla
aktivister över en kam, men att det också är viktigt att inte dra alla poliser
över en kam. "Jaha, du är polis, du gillar att misshandla ungdomar
med batong." Jag höll med honom. Kriminalinspektör Haraldsson som
förhörde mig sade att han
inte heller tyckte det var bra att hönorna sitter i burar, men att en
del veganer är lite väl extrema. Som dem som bränner upp mjölkbilar
fastän kossorna har det bra. Jag sade att jag inte tycker det är bra att
kossorna står fastbundna vid en båspall 8-10 månader om året.
Han sade inte vad han tyckte om vår aktion. Men jag antar
att det är lätt att spontant tycka illa om den, i och med att vi enligt TT
förstörde utrustning för sådär 400 000 kronor. Mer än Farväl
köttindustri. Faktum är att det på sätt och vis är skönt att vara
anhållen. Skulle jag vara fri skulle jag ha en massa krav på mig att bilda
opinion kring aktionen, skriva en kolumn till Stockholms fria tidning,
umgås med en massa folk och berätta om aktionen. Nu kan jag lugnt sitta här
och veta att andra gör arbetet.
Det enda trista är ovissheten om hur länge jag ska sitta
här. Det beror som sagt på vad åklagaren som tar vid imorgon tycker, idag har
de en helg-åklagare i och med att det är söndag. Eventuellt
släpps vi imorgon. Men det kan också bli så att åklagaren vill häkta oss. I
så fall får vi vänta ett par dagar på häktningsförhandlingarna
i tingsrätten. Där beslutar en domstol huruvida det finns tillräckliga skäl att häkta
oss. Det borde inte finnas det - det finns ingen risk att vi kommer göra om
aktionen, vi kommer inte smita undan, och vi kommer inte försöka
förstöra bevismaterial. Å andra sidan brukar åklagare få som de vill.
Jag skulle som sagt bli lite nedslagen av att bli häktad, i
och med att jag i så fall skulle missa en körresa till Småland i helgen.
Det skulle kännas som att svika kören.
Jag känner mig nöjd med mig själv. Att jag hann lämna
tillbaka hyrbilen, duscha, skriva aktionsrapport, vila ut och bli intervjuad av
GT innan jag blev hämtad till förhör. Suveränt. Och här kan jag vila
ut - har redan sovit ett par timmar. Får försöka sysselsätta mig med
annat också, som att göra armhävningar och stretcha. Kanske meditera.
Det känns lite underligt att vara instängd. Visserligen är
det ju på sätt och vis självvalt. Men nu kan jag verkligen inte komma
härifrån, hur gärna jag än skulle vilja. Jag har bara mina åtta
kvadratmeter till förfogande. Men jämfört med burhönorna är jag ju privilegierad.
28/4 MORGON
Måndag morgon. Jag vet inte vad klockan är, men jag hade
gärna sovit längre. Har antagligen lite skev dygnsrytm sedan aktionen.
Låg i sängen i ett konstant lyckorus igår kväll. Tänkte
på att aktionen faktiskt äntligen ägt rum, efter alla dessa förberedelser.
Tänkte också på alla som satts i arbete kring aktionen. Vad de
sysslade med just då. Börje Hjalmarsson (ägaren av Gimranäs) satt säkert vid telefonen
och beställde nya maskiner från Chickmaster i England. Polisen satt och
förhörde folk och gjorde en förundersökning. Någon tekniker inspekterade
skadorna på kläckerierna och uppskattade dess värde. Åklagaren satt
och vägde nackdelar mot fördelar för att begära oss häktade. GT
satt och skrev en artikel om aktionen och funderade på vilka bilder de skulle använda
och hur stort utrymme de skulle få. Stödaktivisterna såg till att
informera djurrättsrörelsen och allmänheten om de senaste nyheterna.
Rønnaug satt och ringde till mamma, brorsan och kompisarna och berättade att
jag blivit anhållen. Det var rätt upplivande att tänka på allt
detta. Undrar förresten vad Daniel och Hanna gör just nu, tänker
på just nu. De har nog ingen aning om att jag är här.
Jag har fått frukost, smörgåsar med grönsaker,
marmelad, apelsinjuice och äpple. Rätt OK. Jag har också fått borsta tänderna med
en engångstandborste med inbyggd tandkräm, och frågat efter någonting att
läsa. Det jag kunde få läsa vad två exemplar av Hemmets Journal och ett nummer av
Allas. Lustigt att den lektyr som finns är riktad till stickande,
matlagande tanter. Undrar hur stor del av de anhållna som tillhör
den kategorin.
28/4 11:20
Jag har just lämnat fingeravtryck, blivit fotograferad och
fått ett signalement. Ansiktsform: oval. Tänder: friska. Hårfärg:
ljus. Kroppsform: smärt. Tatueringar: inga. Etc. Som värsta brottslingen.
Tänk om jag hade valt en annan bana. Kriminalinspektör Haraldsson
hälsade från Rønnaug. Kul
att få en hälsning från omvärlden. Igår ställde han grundliga frågor om
aktionen, t.o.m. vad det stod på affischerna jag satte upp. Jag berättade om Alice
Walker-citatet: "Världens djur finns till för sin egen skull. De skapades inte för
människor mer än svarta människor skapades för vita eller kvinnor för
män". Det sista fick honom att haja till:
- Wow, nu får ni ju tjejerna med er också. Grupp 8 och vad
de nu heter.
Han lade till att han tyckte feministernas krav var fullt
legitima. Men på andra håll i polisväsendet skulle det nog behövas lite
feminism. Ett par poliser på polisstationen i Göteborg, där jag satt igår,
sade att de tyckte att den skandalomskrivna dokusåpastjärnan Linda Rosing
borde "visa pattarna". Jag fördriver tiden med att läsa kärleksnoveller ur
Hemmets Journal, göra armhävningar - det märks att det var länge sedan jag
gjorde det - och fundera.
Jag fastnade för en av läsarnas egna berättelser i Allas.
Den handlade om en kvinna som hade lärt sig av sina föräldrar att man
skulle vara snäll mot de fattiga, skänka pengar till välgörenhet och vara
socialt engagerad. Hon var aktiv i en grupp som besökte fångar på fängelser,
fångar som inte fick så många andra besökare. En av fångarna, en
spritmissbrukare, blev hon kär i. När han frigivits flyttade de ihop. Strax
föll han tillbaka i sit missbruk, och en vacker dag hade han stuckit med TV:n, bilen
etc. som han antagligen behövde för att finansiera sitt missbruk.
Händelsen förändrade kvinnans moraliska
välgörenhetsanda. Hon avslutar sin krönika: "Jag har aldrig hört av honom och jag har
slutat besöka fängelser. Jag har för övrigt blivit mer hård och kall, tänker inte
så mycket på andra längre utan mest på mig själv. Det blir väl lätt så
när man blivit utnyttjad." Hennes reaktion är väl i och för sig förståelig, men
historien påminde ändå lite om min första flickvän som jag träffade i Grön
ungdom. Hon var jätteengagerad för miljön och var ute på en massa skolor
och höll föredrag. Sedan gick det inte så bra för miljöpartiet i valet som
hon hade hoppats. Hon sade att hon tyckte att skoleleverna borde varit
tacksamma för att hon lade ner så mycket tid på miljöengagemanget, som ju även
de skulle ha glädje av. Men de visade ju inte ens tacksamhet genom att
rösta på miljöpartiet.
Nu har hon gått över till att engagera sig i feministiska
frågor. Det gör hon mest för sin egen skull, säger hon. Likheten mellan de två exemplen är förstås de krossade
förhoppningarna om att få "objekten" för sitt engagemang att visa
tacksamhet och respekt. Djurrättsrörelsen behöver tack och lov inte förvänta
sig något från djuren. Så där finns inte den risken. Det är nog bättre att bygga upp det stöd och den
bekräftelse man behöver för att orka hålla på internt inom rörelsen. Då minskar
nog risken för at man ska bli besviken.
Ett tredje exempel är förresten när jag sålde julkort åt
Unicef för 70 kronor i timmen. Jag satt i Angered centrum. Det var första
gången de provade att sälja i Angered. Min arbetsgivare sade att hon
trodde att det skulle gå bra att sälja i ett invandrartätt område,
eftersom "många säkert har blivit hjälpta av Unicef i sitt hemland och nu vill visa
lite tacksamhet tillbaka". Jag sålde julkort för ungefär 150 kronor per dag, att
jämföra med kostnaderna för min anställning på ungefär 800 kronor per
dag. Gänget i Angered kanske inte ens fattade varför de skulle skicka
julkort, när de nu inte firade jul.
Till Hemmets Journal har en medelålders polis skickat in ett
sött foto av sig själv i ståtlig polisuniform stående bredvid
Markoolio. Under rubriken "Jag mötte en kändis 2" står att läsa:
"Under ett tjänstgöringspass i höstas träffade jag
Markoolio. Jag övervakade ett framträdande han gjorde i Arlöv i Skåne och kan
meddela att Markoolio är en mycket
trevlig person som är lätt att prata med." Fotot är extremt gulligt och jag bestämmer mig för att
riva ut det.
28/4 14:10
Nytt förhör. Kriminalinspektör Haraldsson ställde i stort
sett bara de frågor som jag inte ville svara på igår. Jag ville inte
berätta exakt var vi hyrt bilen - en gång som en aktivist gjorde det ringde
polisen till hyrfirman och fick honom svartlistad. Jag ville inte heller
berätta var verktygen jag använde befinner sig - poliser brukar
tycka om att beslagta sådana. Åklagaren har ännu inte kunnat bestämma sig för om han
ska begära oss häktade eller inte. Han ska göra det imorgon, vilket
betyder att vi blir kvar här minst en dag till.
Jag lyckades snappa upp att Daniel och Hanna sitter i cell
tre och sex. Vad det nu hjälper mig. Jag sitter i åttan. Under förhöret ringde två personer till
Haraldsson. Jag misstänker att det var en journalist och en aktivist. Jag fick också reda på
att det finns ett rastrum. Jag ska be att få komma dit. Till lunch fick jag
pytt i panna och rårivna grönsaker. OK. Kidneybönorna var goda. Sedan har jag mediterat -
Zenmeditation, som jag lärde mig när jag bodde i Umeå - och legat och softat lite.
---
Här avbryts dagboken. När jag bad att få pennan vässad
kom vakten på att jag inte fick ha någon penna. Dagen därpå släpptes jag
ut.
|
