Anhållen i Alingsås 27/4 2003
När jag och Daniel stod och väntade på Gimranäs
tillsammans med en polis, Birger och Larmkillen, passade polisen
på att ställa frågor. Han undrade om vi ansåg att det var OK
att han sköt ner folk han inte gillade, t.ex. brottslingar som
kostar skattebetalarna pengar. Jag minns inte vad Danne svarade,
efteråt kom jag på att mitt svar borde ha blivit, att
skillnaden på en sådan handling och det som jag, Danne och
Johan har gjort ligger i att vi har handlat av kärlek till
andra varelser. En våldshandling som utförs av hat kan aldrig
vara rätt. Kärleken övervinner allt.
Börje Hjalmarsson behöver nog kärlek. Han är
tydligen i Italien nu, kommer först i veckan. Miljoner
kycklingar har slungats till kycklingmassa för att Börje ska
kunna åka till Italien.
Förhördes vid lunch söndag 27/4. Trevlig förhörsledare.
Jag luktar illa och ska få ta en dusch. Jag känner mej stolt
över att ha lyckats utföra aktionen, men nu längtar jag hem.
Blir troligen kvar tills i morgon.
Johan verkar inte vara gripen! Då måste han ha hunnit med
en hel del. Bra!
Nu har jag duschat och borstat tänderna. Jag har fått låna
ett par söta, rena, rosa kalsonger som jag har under mina
skitiga aktionskläder. Jag har delgivits misstanke om grov
skadegörelse, olaga intrång samt medhjälp till grov
skadegörelse. För detta sitter jag nu anhållen. Undrar om
Danne är här eller om han fick åka till lasarettet och sy
handen. Det var helt sanslöst vad han blödde! Han rev upp två
knogar när han klättrade in genom fönstret, vilket han inte
märkte först, men sedan var det blodstänk i hela fabriken. En
lite onödigt dramatisk effekt. Jag undrar hur Leif och våra
kycklingar har det, jag längtar efter dem.
Det är ganska OK att sitta här ändå, fast rätt trist.
Snart är det torgmöte. Hoppas att Johan kan vara med, att han
inte blir gripen innan. Troligen kommer den här aktionen inte
att få så mycket stöd från folk, men på lång sikt tror jag
att den är viktig. Som med minkarna: nu vet folk att minkpäls
kommer från ett litet djur som mår fruktansvärt dåligt för
att folk vill ha lyx. Kanske får vi ett pälsfarmningsförbud.
Efter vår aktion kanske folk förstår hur smutsig
äggindustrin är, hur fasansfullt man hanterar liv för att
folk är sugna på ägg. Lyxens offer.
Appropå lyxens offer: här ligger jag och sover bort dagen
och de kommer in med bruna matpåsar hela tiden - jag låg
precis och smälte lunchen, hade sparat ett äpple och lite
juice. Då kommer vakten in med soppa och mackor och mer frukt
och juice. Dom göder oss. Jag blir nästan nervös. Medan vi väntade
på att polisen skulle bli klar med några tekniska saker ute
på Gimranäs så pratade vi med Birger Hjalmarsson och en
larmkille.
Birger var egentligen mycket rar, men diskuterade med polisen
om man skulle krossa våra knäskålar med en slägga.
Larmkillen ångrade att han inte tagit med sitt gevär. Birger
ångrade att han inte tagit med sig hunden, men sa att
"synd bara att han är så snäll". Jag svarade att
djur är snälla. Då sa han att man borde skaffa en rottweiler
och dressera upp. Han frågade vad vi hade gjort om det gick en
hund innanför stängslet, och jag svarade att då hade vi fått
problem. Men sedan gav Birger Danne en första förbandslåda,
så han var egentligen snäll.
När Birger ringde första samtalet efter att jag sprungit
på honom, så hörde jag att han sa att "de har slagit sönder vårt
kläckeri". Den formuleringen reagerade jag på, och tänkte att detta företag är nog
ganska personligt.
Larmkillen var först så arg och chockad att han grät.
Sedan ville han diskutera minkar och så slog han fast att vi var såna där
kommunister. Han tyckte att vi borde ge oss på Percy Barnevik i stället för
att härja om några hönor. "Hönor" sa han med ett visst
förakt, men påpekade sedan att han var djurvän.
Hur kommer det sig att jag känner empati med Larmkillen och
Birger? De hotade oss och försvarar en industri som slungar sönder
fågelungar av fel kön, profiterar på miljontals fåglars fasansfulla lidande.
Hur kan jag känna minsta empati? Ja, Birger har vuxit upp med sin far
Börje Hjalmarsson, grundare av Gimranäs, och har väl inte haft en
chans att få nån vidare världssyn. Han verkade naiv och snäll.
Larmkillen var chockad och jämförde oss med sina egna barn i samma ålder. Han
snyftade lite och såg väldigt tagen ut. Jag tyckte synd om honom.
Nu är det kväll. Jag hörde Johans röst i korridoren, så
nu är han här. Vakten sa att jag och Danne skulle bli kvar här tills Johan
var förhörd, troligen får vi åka hem i morgon.
Jag sitter tydligen i en tjejcell som är bättre än
killcellerna, enligt en vakt. Ja, jag har en säng, egen toalett och nymålade
väggar, så jag klagar inte. Det låter som om nattvakten är tjej. Tur att jag har
så lätt att sova, det är det enda som finns att göra här, och att
äta.
Nyligen kom en manlig nattvakt och pratade genom dörren. Han
var jägare, hade kläckmaskiner för fasaner och rapphöns och så var
han - givetvis - djurvän. Det var ett intressant men inte givande samtal. Det
gick till som det alltid gör. Han utnyttjade sina röstresurser
och skrattade åt mej. Jag lyckades behålla lugnet och bad honom komma in i min cell
så vi kunde föra ett normalt samtal. Men då tittade han på klockan och
skulle iväg. Jag tror inte att en människa som uttrycker sig på det viset som han
gjorde mår bra.
Jag sa att jag löd kärlekens och hjärtats lag, när han
frågade vad som gav mej rätt att slå sönder en kläckmaskin. Jag rättade
honom dessutom och svarade att det var fjorton ruvningsmaskiner jag slagit
sönder. Han avslutade med att påstå att jag skulle få tio år på
Hinseberg. Men jag tänker bara att tiotusentals ägg räddades från att
kläckas i natt. Vad är det straff som väntar mej mot ett enda liv som slipper
genomgå ett års tortyr och en för tidig död? Vakten sa också att om vi
kom hem till honom så skulle Djävulen ta oss. Jag frågade om det var ett hot,
men då backade han och sa att det var klart att inte han hotade. Ja ja.
En annan sak som gjorde mej lite trött var att han läste
ihop mej med samtliga andra veganer som t.ex. har släppt ut minkar och
varit med vid EU-kravallerna. Jag svarade att man inte drar alla invandrare
över en kam, samma gäller för veganer. Vi är individer.
Nu är det måndag morgon, jag har nyss vaknat. Kanske får
jag åka hem i dag. Jag gissar att klockan är runt 7:30, det sipprar in lite
dags ljus genom persiennen. Jag hör någon i korridoren säga god
morgon. Nu har jag fått en nyvässad penna och har ätit frukost.
Jag har tränat (hoppat upp och ner på en pall och promenerat sju steg åt
höger, sju steg åt vänster) och tror jag ska sova en skvätt, det finns
inte så mycket att göra direkt. Det är en ny vakt.
Jag har två låtar i skallen: Phil Collins "Another day
in paradise" och Madonnas "Power of goodbye". Vi hörde dem på
radio i bilen när vi åkte till Gimranäs. Jag hör Johan då och då i korridoren, inte
Danne. Undrar om han är här. Hoppas jag får åka hem i dag. Nu är det två
dygn sedan jag tog min medicin, det är nog bra om jag kan göra det snart. Det vore
ju toppen att bli manodepressiv här.
Nu har jag sovit och drömt att jag kom ut ur cellen och
åkte hem till mina föräldrar. Ingen hade ringt dem om aktionen och när jag
berättade var de ganska ointresserade. De pratade hellre om fars respektive
mors dag, och jag sa att jag hade fixat en present åt dem, nämligen
aktionen. Jag trodde de skulle bli stolta, men mamma frågade om vi hade stängt
av strömmen på Gimranäs, och när jag sade att vi inte hade det så
suckade hon och verkade tycka att jag var misslyckad. Då blev jag skitarg och skrek
och förklarade att då hade de nykläckta kycklingarna skadats. Hon log
hånfullt och dukade fram pannkakor med glass. Då tog jag på mej skorna och
åkte tillbaka till cellen.
Jag vaknade av att en ny vakt låste upp min celldörr, jag
fick följa med en trappa upp och ta foto och fingeravtryck. Så nu är jag
registrerad. (ryyys) Han som höll i mina fingrar hade Parkinsons
sjukdom, det hade nog blivit tydligare om jag hade gjort det hela
själv. Jag kom att tänka på Tummen och Tummens mamma. Klockan är mellan 10 och 11.
Nu har jag ätit lunch. Efteråt motionerade jag. Om jag inte
får åka hem i dag så ska jag be om en dusch igen. Jag har ju ingen tvål
här. Jag frågade vakten när jag skulle komma hem, med tanke på medicinen.
Han sa att det var förhörsledaren som meddelade allt sånt, sedan frågade han
vad det var för medicin och bad att få återkomma.
Nu kom han tillbaks och sa att de skulle ordna medicinen
under eftermiddagen. Det var ju bra, fast det betyder att jag ska
vara kvar ett tag till. Det verkar vara sol ute. Jag tror det regnade igår
på torgmötet. Undrar vad media har att säga, det kanske står nåt i dag.
Inget positivt i alla fall, så mycket kan jag räkna ut. Pengar
värderas högre än liv. Nu kommer förhörsledaren.
Det var en ny förhörsledare som var väldigt trevlig, jag
blev nästan fnissig när han försökte få ur mej vem som hade gjort
vad. Han förhörde mej också om påskens hönsfritagning, hönseriet har tydligen
gjort en polisanmälan. Förhörsledaren sa att åklagaren ännu
inte har tagit ställning till om jag ska bli häktad, så jag får vara kvar tills i morgon.
Nu kom polisen på att jag inte får ha penna i cellen.
Hanna Ekegren
|
