Många kommer säkert att tycka att vi är extrema. Att vi skulle nå bättre
resultat om vi använde mer "snälla" metoder än att
bryta oss in på fabriker och slå sönder saker. Vi tycker
givetvis att det finns en gräns för hur långt man kan gå - våld
mot människor är för oss oacceptabelt - men vi tycker också
att det finns goda argument för att välja en radikal metod.
För det första: vi får aldrig bli så taktiska så att vi
slutar vara ärliga. Tycker vi att allt djurförtryck är förkastligt,
att djurfabrikerna är koncentrationsläger som vi borde göra
oss av med, och att det också är rätt att handgripligen agera
för djuren och stoppa förtrycket, så ska vi också säga det
och göra det. Att säga och göra någonting annat bara för
att man i ett visst sammanhang tror att det går "bättre
hem hos folket", kan vara bra på kort sikt men dåligt på
lång sikt. På lång sikt är vi övertygade om att vi når bättre
framgång om vi är bestämda och inte vänder kappan efter
vinden. Många historiska rörelser har fått arbeta länge i
motvind och fått höra att de är orealistiska och extrema. Men
i många fall höll rörelserna ut och uppnådde sina mål, till
exempel allmän och lika rösträtt.
För det andra: det brukar sägas att kräver man revolution
så får man reformerna gratis. Att vi har den djurskyddsdebatt
som vi har idag beror till stor del på att vi även har djurrättsaktivister
som ställer radikalare krav och agerar radikalare än vad
djurskyddarna gör. Därigenom framstår djurskyddarna som mer
modesta och rumsrena, folk lyssnar på dem. Genom att vara ärliga
och framstå som så radikala som vi verkligen är, flyttar vi
hela spektret djurrätt - djurskydd - ingenting mer åt djurrättshållet.
Att vara radikal medför förstås en risk att vi blir sedda som
extremister, men å andra sidan kommer den mest radikala alltid
att bli sedd som extremist. Blir det inte vi som arbetar med
civil olydnad/direkt aktion så blir det Förbundet Djurens Rätt
(FDR), blir det inte FDR så blir det djurskyddsföreningar,
blir det inte de så blir det veterinärer...
Detta innebär givetvis inte att vi tycker att man ska ljuga
och säga att man är radikalare än vad man är, eller använda
radikalare metoder än vad man tycker behövs. Vad vi säger är
att vi ska vara ärliga mot oss själva och omgivningen, och
inte gå på defensiven så fort som någon kallar oss för
"extremister".
Ett exempel: När makteliten kände hotet om kommunismen tillät
de socialdemokratin genomföra flest reformer. Detta som en
eftergift till arbetarrörelsen för att inte fler skulle bli
kommunister. Idag är socialdemokratin mer rumsren än någonsin,
men trots detta - eller snarare, just därför - lyckas de inte
flytta fram positionerna.
Analogt med detta: Bara om det finns en "risk" för
att folk ska bli så "extrema" att de slutar acceptera
djurhållning överhuvudtaget, eller börjar slå sönder
slakterier och djurfabriker, så kommer utvecklingen gå mot
schysstare djurhållning och till att djurindustri efter
djurindustri förbjuds. På den vägen kan vi till slut nå ett
djurvänligt samhälle där vi äter vegetariskt och behandlar
djur som kännande varelser.
|
