RÄDDNINGSTJÄNSTEN AKTION 5

Tidigt på morgonen den 21 februari 2001 befriade djurrättsgruppen Räddningstjänsten Aktion 5 sex burhönor från ett hönseri utanför Gråbo i närheten av Göteborg. Gruppen bröt sig in i hönseriet och förde sex av hönorna hem till kommunalpolitikern Lars Josefsson (mp), som kommer att ta hand om hönorna och låta dem leva resten av sina liv i frihet. Lars Josefsson sitter i kommunstyrelsen i Partille kommun.

Jag tar emot hönorna för att i någon liten mån medverka i en nödvändig debatt kring vår etik i förhållande till allt annat liv. De sex hönor, som nu får leva samman med tuppen Agaton och våra fyra fria hönor, är naturligtvis en droppe i amoralitetens och utnyttjandets nära nog oändliga ocean, men varje jordenruntvandring börjar ju, som bekant, med sitt första steg.
Lars Josefsson

Hönsbefriarna polisanmäldes senare.

Vid tidigare hönsfritagningar har hönsägaren nästan alltid försökt tysta ner aktionen, för att få så lite uppmärksamhet som möjligt kring hönornas plågsamma situation. Det har till och med hänt att hönsägare nekat till att aktionen har genomförts överhuvudtaget. Vi ser det som en framgång att vi nu är polisanmälda, och att konflikten därmed lyfts upp till ytan.
Johan Jaatinen

Anmälan lades dock ner efter ett tag, som brukligt är.

Aktionen har uppmärksammats i Aftonbladet, Svenska Dagbladet och P4 Göteborg, men övriga göteborgsmedier har hittills ignorerat aktionen. På frågan varför svarade GT att "sex hönor är väl ingenting" och GP sade att "det har varit så mycket om hönor på sistone".

Fritagen höna i sitt nya hem i Partille,
tillsammans med sina befriare: Jenny, Johan och Lars.
Foto: Hendrik Zeitler

Räddningstjänstens Aktion 5 består av Jenny Husvall, Tobias Ryen och Johan Jaatinen.

Artikel från Aftonbladet (extern länk, öppnas i nytt fönster)

Tuppen Agaton såg till att de gamla hönorna inte var elaka mot de nyinflyttade.
Foto: Hendrik Zeitler

Hönor, häleri och etik, av Lars Josefsson

Vilken rätt har "osjäliga" djur i förhållande till de fria marknadskrafterna? Finns det ett försvar för att symboliskt frita sex hönor? Har lagstiftaren alltid moraliskt och etiskt rätt? Störtar civil olydnad oss in i anarki och skrämmande dunkel eller är handlingar av det här slaget nödvändiga för att utveckla vår demokrati?
Jag har i veckan polisanmälts, som misstänkt hälare. Tuppen Agaton, de fyra hönorna och jag själv har öppnat vårt hem för sex före detta burhönor.
Deras krafsande är ännu ynkligt, men redan andra natten lyckades en av nykomlingarna ta sig upp på en sittpinne. En naturlig längtan finns alltså ännu kvar. Skönt!
Jag kan inte sitta still, blunda och tiga när jag en och samma vecka tvingas uppleva att tusentals hönor fryser ihjäl på sin väg till masslakt och att svindlande höga andelar av våra "äggmaskiner" är genetiskt och på andra sätt sjuka. Visst är det lätt att storkna över världens elände, men tystnaden ger näring åt passivitet, främlingskap och uppgivenhet.
Det är naturligtvis mina inre upplevelser och min själs känslor som föder mitt engagemang. Detta engagemang vill samtala med andras tankar, känslor och viljeyttringar. Därför är jag politiskt aktiv. Jag hoppas och vill gärna tro att det är därför som jag även fått ett partipolitiskt förtroende.
Fritagningen av de sex hönorna har via massmedias enorma marknadsberoende vinklats till att handla om huruvida en politiker får ägna sig åt civil olydnad. Endast parentetiskt handlar det om hur vi i en rättsstat kan tillåta att sex hönor lever hela sitt liv i en bur som är en halv kvadratmeter ynklig.
Skall jag som politiker blott och bart inskränka mig till att vara en blodlös pratkvarn eller en maläten konservator? Hur kan politiskt luddiga ordflöden ses som föredömligt medan aktiv och engagerad handling skrämmer? Detta skrämmer mig. Olof Palmes vandring en gång vid en ambassadörs sida väckte och väcker än idag min beundran. Tack Göran Persson för att Du vågar bjuda in oss till Ditt julbord.
Jag är fullständigt övertygad om att endast det etiska och det i mitt hjärta grundade engagemanget kan återskapa ett förtroende för oss politiker. Bara så kommer ungdomar att vända åter till våra politiska partier. Bara så kommer vi att kunna skapa nya facetter på vår ädlaste sten, den som vi kallar för demokrati. Bara så kommer vi till det samtal, som över alla rum och över all tid, får oss att se varann: Burhönans längtan, hönseriägarens ekonomiska bojor, den oro som vi i den gynnade världen känner inför livsmedelshantering och växthuseffekter, den skräck inför en ny dags svält som hundratals miljoner medmänniskor i den tredje världen tvingas leva med, den längtan efter fred och frihet som vi alla delar.

Räddningstjänsten
info@raddningstjansten.org