__
Räddningstjänsten Svenska English

Tomas Nilssons aktionsberättelse

Jag var nog mer nervös dagarna innan aktionen just vid själva aktionstillfället. Jag tänkte att det fanns två saker som kunde göra skillnad mellan att lyckas och misslyckas. För det första förstås att hönseriägarna låg och sov och inte var uppe och festade eller något. Och för det andra att vi åtminstone kunde ta oss förbi bostadshuset utan att de vaknade. Och för det tredje - att nyckeln till själva hönseriet fortfarande satt i låset, och inte var bort-plockad. Om nyckeln satt kvar skulle vi spara både tid och oljud från uppbrytning av dörren. När vi knuffade bilen förbi bostadshuset rullade bilen väldigt fort, och jag hamnade snabbt säkert 20 meter efter. Från det avståndet lät det som en liten orkan drog fram framför mig. Jag tittade ängsligt mot fönstren i bostadshuset samtidigt som jag sprang, men inget fönster tändes. Sen gällde det nyckeln. Jag väntade spänt på reaktionen mot den person som gick fram mot dörren. Ett glad kommentar nådde mitt öra - nyckeln satt i! Då kändes det som om vi verkligen skulle kunna lyckas med aktionen.

Det var väldigt varmt inne i hönshuset, jag var helt klart alldeles för välklädd under skyddskläderna. Efter bara fem minuter kändes det som om att bada bastu i en regnskog, men det fick det vara värt. Nu gällde det bara att arbeta på och spara tid, ju snabbare vi blev klara desto mindre chans var det att någon skulle hinna upptäcka oss. Jag funderade fortfarande på vad vi skulle säga om vi blev ertappade av hönseriägaren. Hur skulle det gå? Visste vi vad vi skulle göra?

Allting fungerade perfekt där inne, alla gjorde sina grejer där som de skulle, och jag tyckte vi arbetade snabbt. Ändå var vi där inne en timme tydligen, jag trodde det var kortare tid. När vi börjat bära ut lådor till bilen och allt fortfarande verkade lugnt runt oss började jag verkligen tro att det här skulle gå vägen.

Jag kikade åt alla håll när vi åkte iväg, och när vi blev synliga från bostadshuset, och allt fortfarande verkade lugnt, förstod jag att vi skulle lyckas.

Det tog ändå tio minuter - en kvart innan jag förstod att vi verkligen lyckats till 100%. Kanske var det all trötthet som slog till när jag slappnade av, jag vet inte. Hur som helst har vi all anledning att vara stolta över den största öppna hönsbefriaraktionen någonsin!

Tomas

__

Räddningstjänsten
info@raddningstjansten.org









__

AKTION 18
21 okt 2007
20 hönor fria
AKTION 17
27 nov 2006
12 hönor fria
AKTION 16
2 maj 2004
120 hönor fria
AKTION 15
5 april 2004
39 hönor fria
AKTION 14
27 april 2003
Kläckeri avrustat
AKTION 13
14 april 2003
102 hönor fria
AKTION 12
11 okt. 2002
0 hönor fria
AKTION 11
12 aug. 2002
17 hönor fria
AKTION 10
2 juni 2002
38 hönor fria
AKTION 9
14 april 2002
12 hönor fria
AKTION 8
27 mars 2002
16 hönor fria
AKTION 7
17 mars 2002
21 kaniner fria
AKTION 6
5 aug. 2001
Slakteri avrustat
AKTION 5
21 feb. 2001
6 hönor fria
AKTION 4
14 dec. 2000
3 hönor fria
AKTION 3
7 maj 2000
36 hönor fria
AKTION 2
15 feb. 2000
5 hönor fria
AKTION 1
28 okt. 1999
24 hönor fria

LÄNKAR&LISTOR